Jag har en mentor som heter Jörgen. Han är bara så bra.
Om man går till Jörgen och har ett problem som känns hur jobbigt som helst så har han alltid en smart lösning att presentera. Eller om det kanske är så att han vägleder mig att själv komma på lösningen?
Jag vet inte hur det går till, men ingenting känns omöjligt efter att ha varit hos Jörgen.
Jag tror att jag har genomskådat hans tricks - nämligen att bryta ner ett problem i mindre delar och lösa varje del för sig. Funkar bra! Och - inte att förglömma - allt måste inte vara perfekt.
Jörgen är en av ganska få personer som sett mig gråta och som vet vem som döljer sig bakom den, för det mesta, glada tjejen. Nu menar ju inte jag att jag inte är glad, för det är jag nog för det mesta, men jag är inte typen som låter mina privata känslor komma upp till ytan på jobbet.
Fast ibland undrar jag om det inte är bättre att explodera ibland på jobbet än att lagra allting för sig själv.
Jörgen har också lärt mig ett rätt obehagligt tricks. Nämligen att möte sin fiende. Det man är rädd för ska man fronta. Man ska närma sig långsamt för att sedan gå i närkamp. Och det funkar faktiskt, även om jag många gånger tyckt att Jörgen varit en idiot ;-)
Alla borde ha en Jörgen, som att ha en tredje lite mer logisk hjärnhalva!
Apropå att möta sin fiende ska jag nog närma mig tvättstugan långsamt... Gulp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar