Helt färdig ;-)

Jag klarade det!!

Efter 20 års längtan och väntan har jag äntligen diplomet i min hand!!
Ja, jag har ju bara pluggat i ett år förstås, men jag har drömt om det här i 20 års tid!

Det känns minst sagt overkligt, men härligt!

Dessutom fick jag bästa betyg i alla ämnen, men tacka för det, hur mycket har jag inte pluggat!?

Jag är stolt över mig själv att jag klarade av att genomföra den här utbildningen,
och att jag gjorde det fullt ut.

För ett och ett halvt år sedan orkade jag knappt klä på mig, och ibland hittade jag inte ens vägen hem.
När jag pratade hade jag glömt bort en massa vanliga ord och jag kände mig konstant yr i huvudet.
Jag var hjärntrött heter det, och därför är jag så otroligt glad att mitt huvud piggade på sig igen =D

Diplomerad Ekologisk Hudvårdsterapeut - det är jag det!

Sista pluggdagen!!

OMG

Imorgon gäller det! Imorgon smäller det! Imorgon är dagen D, eller dagen T kanske - Tentadagen...
Imorgon ska jag skriftligen bevisa allt jag lärt mig under ett års tid i skolan.

Gissa om jag är nervös!? Inatt vaknade jag klockan halv tre med magknip...

Just nu tror jag att jag hamnat i läget "nu är det stopp i hjärnan".
När barnen kommer hem från skolan kommer jag att lägga böckerna på hyllan.
Sen får jag helt enkelt lita på minnet.

Jag längtar redan nu tills imorgon eftermiddag. Och till Robinson imorgon kväll lär jag antagligen somna...

Skolan är dock inte riktigt slut ännu. På fredag, lördag och söndag kommer vi att få lära oss make-up och frans- och brynfärgning. Det ska bli jätteroligt och lärorikt för en sån trist typ som jag som sminkat mig likadant sen jag var 14 ;-)

Och om allt vill sig väl på tentan imorgon tar jag min examen på söndag.

Hoppas hoppas

Höst - jo jag tackar jag!

Nu är hösten här. Och det med besked.


Hur mycket kan det regna på en och samma dag?

Hur hög feber kan ett barn ha?

Men framförallt - hur många tusenfotingar kan det sitta på en och samma garagegrund??


Alltså, regn kan jag absolut ta. Jag tycker till och med att det är rätt mysigt!
En legitim anledning att gosa in sig i soffan.

Ett febrigt barn kan jag också ta. Det är också ganska mysigt. '
Och framförallt ytterligare en anledning att gosa in sig i soffan.

Men tusenfotingar???

När jag kliver ur bilen nu på höstkvällarna och möts av denna avskyvärda syn får jag kväljningar.
Tänk er själva hundratals svarta långa slemmiga tusenfotingar krälandes på en vit yttervägg.
Jag får direkta associationer till någon vidrig science fictionfilm.
Kommer tusenfotingarna att invadera hela vårat hus när de är klara med garagegrunden?
Kommer de att slemma sig in via ytterdörrens springor och sprida ut sig i hela huset?
Kommer de att ta över våra liv??


Och på tal om äckliga små vidriga icke existensberättigade djur (ok, jag inser att jag är på hal is nu)
så har jag denna vecka plockat 8 fästingar på min son. Fanfar! Damdadadam - det måste ju vara rekord!?
Själv har jag haft en fästing i hela mitt liv, och det var för 25 år sedan.


Täby - stan på landet. Jo jag tackar jag!

Det börjar ordna till sig!

Hallå igen!

Long time no see.... Jag har haft sommarlov från det mesta =)

Nu känns det dock verkligen att hösten står och knackar på dörren. Men jag gillar verkligen hösten.
Jag är ju ett fan av ordning och struktur, och på hösten känns det alltid som att "Jamen nu ordnar det till sig igen". På hösten är det också ok att sitta inne och kura med en kopp thé, och det är jag ju oxå ett fan av ;-)

Men jag undrar om det inte är så att det faktiskt börjar ordna till sig lite nu för mig!?

I oktober har jag min sluttenta. Sedan är jag förmodligen och förhoppnigsvis Diplomerad Ekologisk Hudvårdsterapeut. Smaka på den! Tänk att något som jag drömt om i snart 20 år snart är verklighet. Härligt!

Och det är även bestämt vad som ska hända med min anställning efter att tjänstledigheten går ut per den sista december. Det känns verkligen jätteskönt och det blev en mycket bra lösning!

Men nu är det alltså intensivt råplugg som gäller. Puh. Jag vet inte riktigt var jag ska börja.
Men det är en bra början att iallafall börja. Kanske ska börja där. =D

Förresten, en annan bra sak med hösten är alla goda äppelkakor man kan göra! Den jag gjorde igår gjorde jag samtidigt som jag pratade i telefon vilket resulterade i ett totalt bortglömt bakpulver.
Det blev en kaka av den också men inte direkt fluffig...

Sommar!!!

Åh vad det är härligt med sommar!!

Bara en sån sak som att andas in alla ljuvliga dofter när man är ute och promenerar.
Ibland blundar jag och tar några djupa sköna andetag. Grymt!

Och hur skönt är det inte att gräva i jorden!? Visste ni att det i jorden finns ett lyckohormon, serotonin, som finns naturligt i kroppen men som ibland tryter om man är stressad eller ledsen.
När jag hörde det lade jag trädgårdshandskarna på hyllan och njuter nu i fulla drag av jorden som fastnar under naglarna!

I alla fall en liten stund =)
En god vän som är tandläkare upplyste mig om att
"det är ju mysigt ända tills man får kolerabakterier i sig".
Glädjedödare ;-)

Att odla egna grönsaker är meditation på hög nivå tycker jag.
Och finns det något godare än egen sallad till det grillade köttet?
Att varje dag rycka en persiljekvist att smaska på är ju mumma för kroppen.
Och blir man getingstungen så finns det inget mer effektivt än att gnugga på färsk persilja.
Prova, det funkar verkligen!

Idag när jag dukade undan morgonens frukostdisk från altanen kom jag på att just det ljudet
 - porslins"klonk" utomhus - är helt underbart!
Konstigt kanske - men tänk på nästa gång hur somrigt det faktiskt låter!

Det negativa sommaren har att bjuda på är att mitt hem slammar igen. Fullständigt.
Jag måste ha någon allvarlig allergi mot att vara inomhus när det är fint väder ute.
Sen funderar jag mycket på hur det kan bli så rörigt inomhus när man bara är utomhus??
Skumt.

Njut av sommaren <3

Idag bjuder jag på några bilder på mina sommarfavoriter jag har här hemma:

Lägg till bildtext

Mission Completed!!

YES YES YES

Jag är klar!!
It´s over
Je finis (eller nåt...)
Ich bin fertig

Sluttentan är avklarad!!

Och - den kändes kanon!

Just nu känner jag mig lätt som en fjäder och fri som en fågel.
En fantastiskt skön känsla som jag ska surfa länge på!

Och vad grymt nice det ska bli att få läsa en helt vanlig bok i sängen ikväll, istället för pluggböckerna!!

Jag tror bannemej att jag ska gå och lägga mig på en gång =D

Så här har jag firat idag:

I min fantasi är det inte stopp iallafall =)

Nu är det 2 dygn och 20 timmar kvar till sluttentan.

Och jag är bara SÅ LESS just nu.

Jag måste erkänna att det är ett grymt spännande ämne, basmedicin, som man kan ha rejäl nytta av. Egentligen borde alla människor gå denna kurs så att vi förstår hur vår egen kropp fungerar!

Men hur spännande det än är så måste allting ha ett slut och just nu vill jag inget hellre än att lägga dessa böcker och kompendier långt inne i en mörk garderob.

Jag har verkligen följt min strategi och mitt studieschema de här sista veckorna,
men nu känns det som att det är stopp.
Hit men inte längre.
Det som ännu inte fastnat kommer heller inte att fastna.
Lagret är fullt.

Och när det känns så är det lätt att hitta på andra roligare grejer att pyssla med...

Det som aldrig varit roligt förut är plötsligt fantastiskt kul och inspirerande!

Här kommer lite smakprov på vad jag ansett varit superroligt och intressant denna vecka:

- Dra maskrosor (desto fetare rot desto skönare feeling)
- Rensa avlopp
- Titta i medicinlådan vilka som ev passerat bäst före datum
- Sortera udda strumpor
- Köpa kalaspresenter till alla kalas som jag överhuvudtaget vet kommer att ske
- Städa ur och skura kylskåpet
- Rensa ur trista och för små (???) kläder
- Rensa ur för små kläder även till barnen...
- Provat om hela husets pennor fungerar (En inte så lite viktig uppgift ;-) ...)
- Provsovit i soffan, är det skönare att sova med eller utan extra kudde under nacken?
- Pysslat med barnens hamster (jo, det hände verkligen)
- Rensat ur huset på vinterkläder, skridskor, pläxor och annat bra och ha så här i maj ;-)

Ja, som ni ser är jag en fena på att hitta på många många saker som är bra mycket roligare än att plugga just nu. Kom gärna med fler tips!

Fick höra av en tjej idag att hon aldrig haft så välstädat hemma som när hon pluggade.

Det ligger någonting i det....

Yummie!!

Slutspurt!

Om 19 dagar och 13 timmar har jag min sluttenta i Basmedicin.

Om 19 dagar och 16 timmar är jag förmodligen en avslappnad människa.

Om 18 dagar och 13 timmar är jag förmodligen en hysterisk människa.

Tills dess är jag förhoppningsvis en fokuserad människa.

Tills dess är jag antagligen en panikslagen människa.


Det ska bli SÅ skönt när den här kursen är klar. Så att jag kan fokusera på den andra, hudvården =)

Jag tror iallafall att jag har kommit på den ultimata studiestrategin för dessa 19 dagar som är kvar.
Det gäller bara att följa den också.

I går avslutade jag april månads studieperiod i Hudvårdsterapeutklassen.
Nästa gång vi ses är den 23 maj.
Den dagen ska vi lära oss vaxning.

Så i 20 dagar och 13 timmar måste jag låta mitt hår på benen och armhålorna växa och frodas.
Det måste alla i klassen. Så att vi har något att öva på.

Rätt bra timing faktiskt.

För efterssom jag ändå inte tänker gå utanför dörren fr o m nu
kan jag ju lika gärna sitta hemma och plugga ;-)

Som kompensation för mina håriga ben ska jag klippa av mig mitt långa hår på fredag.

Någon balans i livet måste jag väl ändå ha!

Plötsligt händer det

Plötsligt finns den där igen.

Den där obehagliga känslan.

Det där trycket över bröstet.

Hjärtklappningen.

Orkeslösheten.

Besvikelsen.

Varför nu?

Nu när jag mår så bra och gör precis det som jag vill göra!?


Men jag har trillat dit igen. Precis som en missbrukare. I mitt fall missbrukar jag perfektionism.

Perfektionism över mina studier den här gången.

Jag måste lära mig att det viktiga är att bli godkänd.
Inte hur mycket godkänd.
Det framgår inte ens på diplomet, så vad spelar det för roll egentligen?

Jag blir besviken över att jag inte är helt återställd trots allt.
Men jag är iallafall glad över att jag känner signalerna.

Tagga ner. Andas. Njut.

Jag duger som jag är. Och om någon är av annan åsikt så varsågod.
Även solen har sina fläckar.

11 mars - Dagen D

Idag är det fredagen den 11 mars 2011.

För exakt ett år sedan, torsdagen den 11 mars 2010, brakade min kropp sönder och samman.
För exakt ett år sedan satt jag i spillror vid mitt skrivbord på jobbet och försökte att organisera upp vilka projekt jag hade på G, utifall att jag skulle bli hemma några dagar...

Och det blev inte bara några dagar. Jag är ju inte tillbaka än, 365 dagar senare.

För exakt ett år sedan trodde jag att livet var slut.

Idag vet jag att det blev precis tvärtom.

Idag är jag faktiskt märkligt nog glad över den där vidriga dagen för ett år sedan.
För om den inte hade inträffat hade jag med största sannolikhet inte varit där jag är nu.

Fast visst är det för jävligt att det ska till en riktig smäll för att man ska vakna till.
Vad skönt det hade varit om jag hade haft lite självinsikt och kunnat stoppa i tid,
utan att slösa bort en massa tid på att må skit.

Men inget ont som inte för något gott med sig. Idag ser jag på den där dagen som min nystart!
Orsaken till att jag vågade ta steget och förverkliga min gamla dröm.
Och det är jag verkligen glad över att jag gjorde!

Vänta inte med att förverkliga drömmar -
det är sällan man ångrar det man gjort, men ofta man ångrar det man inte gjort.

Lev din dröm! Varför vänta?

Att veta mest men inte bäst - eller tvärtom?

Ni som följt mig från bloggens allra första inlägg har ju också följt min resa från ett ganska så besvärligt läge till ett ganska så behagligt läge.

Så här med facit nästan i hand så förstår jag att jag haft en enorm tur som reparerat mig relativt snabbt. Det berodde på flera anledningar. En stor anledning var min mentor Jörgen som jag berättat om och som fick mig att se på mig själv och omvärlden med nya sunda ögon. En annan stor anledning var att jag hade en plan B, att utbilda mig till hudvårdsterapeut som jag ju faktiskt gör nu!

Nu har snart ett år gått och jag inser att jag just nu troligtvis är en av landets mest relaxade människor.
På gott och ont.

Jag har nämligen lärt mig något som jag inte alls kunde förut. Förmågan att se signaler innan det smäller.

Det här gör mig ganska orolig.

Jag möter väldigt ofta människor som balanserar på samma tunna silkestråd som jag själv gjorde för ett år sedan. Utan att se det själva. Precis som jag själv inte såg när det var jag som balanserade. Och slutligen ramlade av och slog mig för jävla illa.

När jag ser människor i min närhet som är så här äventyrliga mår jag lite småkymigt. Jag känner igen signalerna, men jag vet att den stressade individen inte är mottaglig för att höra några besser-wisser-uttalanden. "Jag kan själv" är det typiska citatet för den typiska lindansaren.

Men det gör mig ont att se detta och att inte kunna hjälpa till fullt ut.

Ingenting kan vara viktigare än du själv, din familj och dina vänner.
Ingen, och då menar jag verkligen ingen, kommer att tacka dig för att du trillade av.
(Ja, en gammal klyscha, jag vet, men lika sann för det)
Inga pengar i världen kan mätas med ett harmoniskt liv, och ett liv överhuvudtaget.

Styr ditt liv dit du vill medans du fortfarande har kontroll över ratten.

Bara några tips. Take it or leave it.

Hälsobibeln!!

Men oj vilken fantastisk upptäckt jag gjorde på Pressbyrån igår!

För 79 riksdaler kan du läsa om hur du på naturlig väg botar en massa åkommor.
Förkylningar, sömnsvårigheter, acne, urinvägsinfektioner, svullen mage, PMS etc etc.....

Jag finner inte ord...

Lyckan i ett magasin!

Thank heaven för Pressbyrån, eller var det 7 Eleven ...  ;-)

Back to office

Oj oj oj. Imorgon är en stor dag. En storstadsdag kan man säga.
Imorgon ska jag lämna min lilla kokong för att bege mig in till city.

Imorgon är jag nämligen bjuden på en jubileumsmottagning på jobbet.
Det är faktiskt ingen mindre än min egen syster som varit trogen företaget i 25 år!!
Grattis till henne - bra jobbat syster!!
Men framförallt - grattis till företaget som haft den stora äran att få behålla denna
oerhört duktiga, ambitiösaoch lojala medarbetare i så många år! Bra jobbat företaget!

När jag ändå är på kontoret passar jag på att ha ett litet möte med min nya chef.
Min nuvarande chef slutar på måndag och jag vill inte vara ett okänt namn på någon personallista för den nya.

Därför har jag bett om att få komma och presentera mig imorgon.
Det är ju lätt att man bara blir "Mrs Nobody" om man aldrig synts till och det känns inte så
attraktivt, oavsett hur min framtid kommer att se ut.

Om det sen är ett smart drag att visa upp sig återstår att se...
Ibland kan ju ens egen bild i huvudet vara bättre än verkligheten =)

Som vanligt nuförtiden känns det roligt att hälsa på däruppe i landskapen.
För ett och ett halvt år sedan längtade jag dit,
för bara ett halvår sedan var det det mest obehagligaste jag kunde tänka mig,
men nu känns det faktiskt bara roligt. Nästan lite mysigt!
Framförallt känns det så busigt att bara gå därifrån när jag vill!

Nu ska jag ta och stryka mig en skjorta och försöka bända loss mysbrallorna!

Mycket väsen för ingenting

Nja.

Jag är ju inte helt nöjd. Inte nöjd alls egentligen.

Men det är ju så typsikt mig å andra sidan. Snabba resultat. Alltid!
Men inte den här gången verkar det som.

Snabbsummering:

Metod: 2 veckors intensiv och totalt fuskfri GI i fas 1 = ketosläge

Resultat: -11 cm i midjemått och - 2,2 kg.

Nöjdhet: Måttlig.

Känsla: Känner mig mycket lättare i kroppen och är därför besviken över vikten =(


Med tanke på den totala omställnig jag gjort och hur många timmar jag gått raska promenader är jag inte nöjd. Jag kanske är girig?

Men..... Jag har läst igenom Ola Lauritzens bok igen och han påstår att det är först i fas 2 som fettförbränningen tar fart. Så jag har fortare än kvick kört igång med fas 2, d v s lite mer kolhydrater.
Det firade jag med ett supergott äpple. Frukt innehåller massor av kolhydrater har jag lärt mig.

På't igen! 6,8 kg to go!
Jag har 75 dagar på mig.

En fungerande metod?

Nu är det baskemej spännande!!

I 14 hela långa dagar har jag kört GI-metodens fas 1 stenhårt!
Jag har försatt min kropp ketos.
14 dagar i ketos känns.
Bra.

Faktiskt. Det har känts väldigt bra.
Dag 2 var överjävlig rent ut sagt. Men annars har jag känt mig lättare och fräschare än på länge.
Och då snackar jag länge. Jättelänge! Typ 7 år eller nåt =)

Och att helt skippa bröd och pasta har gått över förväntan.
Det enda jag inte tyckt varit klockrent är frukostarna och att inte få äta hur mycket frukt man vill.
Men jag har klarat det!

Imorgon ska jag mäta och väga min blekfeta lekamen.
Därefter vet vi om denna metod fungerar eller ej!

För jag har inte fuskat. Inte en enda gång. Guldstjärna till mig!

I'll be back....

Skarpt läge!

Japp!

Jag körde igång i måndags!

Mycket är jag mindre på bra på, men när jag väl bestämt mig för något är jag grymt målmedveten.

Jag blir förmodligen inte så rolig att leva med då jag blir fanatiskt plikttrogen i mina projekt, som t ex nu, GI-metoden... Aldrig att jag ens skulle röra ens en liten brödsmula just nu!

Det är ju inte första gången jag kör det här racet (jag har ju fått två barn...) men det är första gången med GI.

Två gånger har jag kört Viktväktarna med fantastisk framgång. 10 kg på 10 veckor båda gångerna och det var en vikt som jag faktiskt lyckades hålla i ganska länge.
Första gången det spårade ur var jag gravid, och andra gången hade jag börjat resa i jobbet med ohälsosamt många 3-rättersmiddagar och vin på arbetstid. Dömt att misslyckas.

Anledningen till att jag nu inte väljer Viktväktarna är väldigt enkel.
Jag har på senare år blivit mycket mera medveten om vad vi äter här i familjen,
och där ingår inte lightprodukter. Vilket enligt mig är Viktväktarnas framgångsrecept.

Men hellre fet än sjuk som jag brukar säga =)

Så därför ska jag nu ge GI-metoden en ärlig chans.
Jag har ingen aning om det kommer att funka, jag har aldrig hört någon i min närhet som det funkat för, men jag är modig! För jag har faktiskt ingenting att förlora.

Och än så länge känns det jättebra. Jag har gått med i http://www.giviktkoll.se/ och där trycker man på en knapp så får man hela menyn och inköpslistan klar. Bara att masa sig iväg till affären.
Jag följer menyn slaviskt, även om jag tyckte att ägg & bacon till frukost var riktigt vidrigt.

Så om jag inte tappar mina kilon så är hela den här grejen en bluff!

Jag återkommer...

Nu är det slut på gamla tider...

... nu är det färdigt inom kort,
nu ska hela fläsket flyttas,
nu ska hela fläsket bort.
Så jag tar farväl av chips o dipp o godis och av öl,
nu är det slut på gamla tider nu ska fettet på kroppen bort!!


Jag var hos farbror doktorn i december. Han gav mig sanningen i vitögat.
Utan krusiduller. Utan bomull. Rakt på sak helt enkelt.

"Du skulle nog må bra av att gå ner de kilon du gått upp under året"

Jo jag tackar jag. Kul kille.

Jag lovade att ta tag i det på en gång.
Men oj vad jag ljög. För vem f-n vill tänka på figuren till jul??
Ja, inte jag iallafall.

Jag vill inte skylla ifrån mig på något vis, men det hela började med att viktuppgång var en biverkning av alla de mediciner jag började äta i våras. Plus att jag ju förstås inte mådde så bra.
Men nu mår jag ju bättre än vad jag gjort på länge, så nu har jag liksom inget att skylla på längre...

Men NU är det dags. Mer än så. Det är tokdags. Megadags. Övermoget så att säga.

På måndag börjar jag. Endast 26 timmar kvar av detta hämningslösa svulloliv.
Det ska faktiskt bli skönt.

Jag har laddat upp med att äta chips o dipp de senaste tre dagarna.
Och lussebullar.
Och godis.
Och öl & julmust.
Och ostmackor.
I mängder.
Bara för att bli riktigt äcklad och taggad. Och jag har lyckats.

På måndag är det skarpt läge! På måndag gäller det!
Mitt mål är att vara i hamn till min födelsedag den 11 april.

Say goodbye to Mrs Estrella....

Välkommen till min salong!

Jag har varit lite dålig på att blogga på några dagar...

Det beror på att jag roat mig med att skapa en egen hemsida till min lilla salong!
Det var väldigt roligt och väldigt pyssligt!

Välkommen in och titta på resultatet:

http://www.helenashudohalsa.se/

Nu har jag övat färdigt på släkten och öppnar min lilla salong för allmänheten.
Efterssom jag inte är färdigutbildad erbjuder jag behandlingar till elevpris, ca halva priset.

Mitt nästa projekt nu är att beställa hem ett bokföringsprogram så att jag kan hålla lite ordning på siffrorna...
Thank God för Internet!