11 mars - Dagen D

Idag är det fredagen den 11 mars 2011.

För exakt ett år sedan, torsdagen den 11 mars 2010, brakade min kropp sönder och samman.
För exakt ett år sedan satt jag i spillror vid mitt skrivbord på jobbet och försökte att organisera upp vilka projekt jag hade på G, utifall att jag skulle bli hemma några dagar...

Och det blev inte bara några dagar. Jag är ju inte tillbaka än, 365 dagar senare.

För exakt ett år sedan trodde jag att livet var slut.

Idag vet jag att det blev precis tvärtom.

Idag är jag faktiskt märkligt nog glad över den där vidriga dagen för ett år sedan.
För om den inte hade inträffat hade jag med största sannolikhet inte varit där jag är nu.

Fast visst är det för jävligt att det ska till en riktig smäll för att man ska vakna till.
Vad skönt det hade varit om jag hade haft lite självinsikt och kunnat stoppa i tid,
utan att slösa bort en massa tid på att må skit.

Men inget ont som inte för något gott med sig. Idag ser jag på den där dagen som min nystart!
Orsaken till att jag vågade ta steget och förverkliga min gamla dröm.
Och det är jag verkligen glad över att jag gjorde!

Vänta inte med att förverkliga drömmar -
det är sällan man ångrar det man gjort, men ofta man ångrar det man inte gjort.

Lev din dröm! Varför vänta?

Att veta mest men inte bäst - eller tvärtom?

Ni som följt mig från bloggens allra första inlägg har ju också följt min resa från ett ganska så besvärligt läge till ett ganska så behagligt läge.

Så här med facit nästan i hand så förstår jag att jag haft en enorm tur som reparerat mig relativt snabbt. Det berodde på flera anledningar. En stor anledning var min mentor Jörgen som jag berättat om och som fick mig att se på mig själv och omvärlden med nya sunda ögon. En annan stor anledning var att jag hade en plan B, att utbilda mig till hudvårdsterapeut som jag ju faktiskt gör nu!

Nu har snart ett år gått och jag inser att jag just nu troligtvis är en av landets mest relaxade människor.
På gott och ont.

Jag har nämligen lärt mig något som jag inte alls kunde förut. Förmågan att se signaler innan det smäller.

Det här gör mig ganska orolig.

Jag möter väldigt ofta människor som balanserar på samma tunna silkestråd som jag själv gjorde för ett år sedan. Utan att se det själva. Precis som jag själv inte såg när det var jag som balanserade. Och slutligen ramlade av och slog mig för jävla illa.

När jag ser människor i min närhet som är så här äventyrliga mår jag lite småkymigt. Jag känner igen signalerna, men jag vet att den stressade individen inte är mottaglig för att höra några besser-wisser-uttalanden. "Jag kan själv" är det typiska citatet för den typiska lindansaren.

Men det gör mig ont att se detta och att inte kunna hjälpa till fullt ut.

Ingenting kan vara viktigare än du själv, din familj och dina vänner.
Ingen, och då menar jag verkligen ingen, kommer att tacka dig för att du trillade av.
(Ja, en gammal klyscha, jag vet, men lika sann för det)
Inga pengar i världen kan mätas med ett harmoniskt liv, och ett liv överhuvudtaget.

Styr ditt liv dit du vill medans du fortfarande har kontroll över ratten.

Bara några tips. Take it or leave it.

Hälsobibeln!!

Men oj vilken fantastisk upptäckt jag gjorde på Pressbyrån igår!

För 79 riksdaler kan du läsa om hur du på naturlig väg botar en massa åkommor.
Förkylningar, sömnsvårigheter, acne, urinvägsinfektioner, svullen mage, PMS etc etc.....

Jag finner inte ord...

Lyckan i ett magasin!

Thank heaven för Pressbyrån, eller var det 7 Eleven ...  ;-)

Back to office

Oj oj oj. Imorgon är en stor dag. En storstadsdag kan man säga.
Imorgon ska jag lämna min lilla kokong för att bege mig in till city.

Imorgon är jag nämligen bjuden på en jubileumsmottagning på jobbet.
Det är faktiskt ingen mindre än min egen syster som varit trogen företaget i 25 år!!
Grattis till henne - bra jobbat syster!!
Men framförallt - grattis till företaget som haft den stora äran att få behålla denna
oerhört duktiga, ambitiösaoch lojala medarbetare i så många år! Bra jobbat företaget!

När jag ändå är på kontoret passar jag på att ha ett litet möte med min nya chef.
Min nuvarande chef slutar på måndag och jag vill inte vara ett okänt namn på någon personallista för den nya.

Därför har jag bett om att få komma och presentera mig imorgon.
Det är ju lätt att man bara blir "Mrs Nobody" om man aldrig synts till och det känns inte så
attraktivt, oavsett hur min framtid kommer att se ut.

Om det sen är ett smart drag att visa upp sig återstår att se...
Ibland kan ju ens egen bild i huvudet vara bättre än verkligheten =)

Som vanligt nuförtiden känns det roligt att hälsa på däruppe i landskapen.
För ett och ett halvt år sedan längtade jag dit,
för bara ett halvår sedan var det det mest obehagligaste jag kunde tänka mig,
men nu känns det faktiskt bara roligt. Nästan lite mysigt!
Framförallt känns det så busigt att bara gå därifrån när jag vill!

Nu ska jag ta och stryka mig en skjorta och försöka bända loss mysbrallorna!

Mycket väsen för ingenting

Nja.

Jag är ju inte helt nöjd. Inte nöjd alls egentligen.

Men det är ju så typsikt mig å andra sidan. Snabba resultat. Alltid!
Men inte den här gången verkar det som.

Snabbsummering:

Metod: 2 veckors intensiv och totalt fuskfri GI i fas 1 = ketosläge

Resultat: -11 cm i midjemått och - 2,2 kg.

Nöjdhet: Måttlig.

Känsla: Känner mig mycket lättare i kroppen och är därför besviken över vikten =(


Med tanke på den totala omställnig jag gjort och hur många timmar jag gått raska promenader är jag inte nöjd. Jag kanske är girig?

Men..... Jag har läst igenom Ola Lauritzens bok igen och han påstår att det är först i fas 2 som fettförbränningen tar fart. Så jag har fortare än kvick kört igång med fas 2, d v s lite mer kolhydrater.
Det firade jag med ett supergott äpple. Frukt innehåller massor av kolhydrater har jag lärt mig.

På't igen! 6,8 kg to go!
Jag har 75 dagar på mig.

En fungerande metod?

Nu är det baskemej spännande!!

I 14 hela långa dagar har jag kört GI-metodens fas 1 stenhårt!
Jag har försatt min kropp ketos.
14 dagar i ketos känns.
Bra.

Faktiskt. Det har känts väldigt bra.
Dag 2 var överjävlig rent ut sagt. Men annars har jag känt mig lättare och fräschare än på länge.
Och då snackar jag länge. Jättelänge! Typ 7 år eller nåt =)

Och att helt skippa bröd och pasta har gått över förväntan.
Det enda jag inte tyckt varit klockrent är frukostarna och att inte få äta hur mycket frukt man vill.
Men jag har klarat det!

Imorgon ska jag mäta och väga min blekfeta lekamen.
Därefter vet vi om denna metod fungerar eller ej!

För jag har inte fuskat. Inte en enda gång. Guldstjärna till mig!

I'll be back....

Skarpt läge!

Japp!

Jag körde igång i måndags!

Mycket är jag mindre på bra på, men när jag väl bestämt mig för något är jag grymt målmedveten.

Jag blir förmodligen inte så rolig att leva med då jag blir fanatiskt plikttrogen i mina projekt, som t ex nu, GI-metoden... Aldrig att jag ens skulle röra ens en liten brödsmula just nu!

Det är ju inte första gången jag kör det här racet (jag har ju fått två barn...) men det är första gången med GI.

Två gånger har jag kört Viktväktarna med fantastisk framgång. 10 kg på 10 veckor båda gångerna och det var en vikt som jag faktiskt lyckades hålla i ganska länge.
Första gången det spårade ur var jag gravid, och andra gången hade jag börjat resa i jobbet med ohälsosamt många 3-rättersmiddagar och vin på arbetstid. Dömt att misslyckas.

Anledningen till att jag nu inte väljer Viktväktarna är väldigt enkel.
Jag har på senare år blivit mycket mera medveten om vad vi äter här i familjen,
och där ingår inte lightprodukter. Vilket enligt mig är Viktväktarnas framgångsrecept.

Men hellre fet än sjuk som jag brukar säga =)

Så därför ska jag nu ge GI-metoden en ärlig chans.
Jag har ingen aning om det kommer att funka, jag har aldrig hört någon i min närhet som det funkat för, men jag är modig! För jag har faktiskt ingenting att förlora.

Och än så länge känns det jättebra. Jag har gått med i http://www.giviktkoll.se/ och där trycker man på en knapp så får man hela menyn och inköpslistan klar. Bara att masa sig iväg till affären.
Jag följer menyn slaviskt, även om jag tyckte att ägg & bacon till frukost var riktigt vidrigt.

Så om jag inte tappar mina kilon så är hela den här grejen en bluff!

Jag återkommer...