För exakt ett år sedan, torsdagen den 11 mars 2010, brakade min kropp sönder och samman.
För exakt ett år sedan satt jag i spillror vid mitt skrivbord på jobbet och försökte att organisera upp vilka projekt jag hade på G, utifall att jag skulle bli hemma några dagar...
Och det blev inte bara några dagar. Jag är ju inte tillbaka än, 365 dagar senare.
För exakt ett år sedan trodde jag att livet var slut.
Idag vet jag att det blev precis tvärtom.
Idag är jag faktiskt märkligt nog glad över den där vidriga dagen för ett år sedan.
För om den inte hade inträffat hade jag med största sannolikhet inte varit där jag är nu.
Fast visst är det för jävligt att det ska till en riktig smäll för att man ska vakna till.
Vad skönt det hade varit om jag hade haft lite självinsikt och kunnat stoppa i tid,
utan att slösa bort en massa tid på att må skit.
Men inget ont som inte för något gott med sig. Idag ser jag på den där dagen som min nystart!
Orsaken till att jag vågade ta steget och förverkliga min gamla dröm.
Och det är jag verkligen glad över att jag gjorde!
Vänta inte med att förverkliga drömmar -
det är sällan man ångrar det man gjort, men ofta man ångrar det man inte gjort.
Lev din dröm! Varför vänta?
